Substantiv

klocka

• uttal: ˈklɔ̀kaKategori:Wiktionary:uttal/Använder mallen

1. tidmätare (ursprungligen mekanisk med rund urtavla och visare, senare oftast elektronisk med visare eller digital)

   Klockan i köket har stannat och behöver nog ett nytt batteri.

   Varianter: kluka (orsamål)

   Synonymer: ur

   Meronymer: minutvisare, sekundvisare, timvisare, urtavla

   Sammansättningar: armbandsklocka, golvklocka, guldklocka, klocktorn, köksklocka, moraklocka, schackklocka, silverklocka, stationsklocka, väggklocka, äggklocka

2. (i frågor om vilken tid det är) tid, klockslag

   Vet ni vad klockan är?

   Grammatik: Refereras ibland till med pronomenet hon.

3. oftast konformigt metallföremål öppet nere och stängt uppe avsett att frambringa ljud vid påverkan

   Klockorna i kyrktornet vägde flera ton styck.

   Jämför: skälla, bjällra

   Sammansättningar: blåklocka, cykelklocka, dörrklocka, klockmalva, klockringning, klockspel, klockstapel, klocktorn, klockväxt, kyrkklocka, ringklocka, skeppsklocka, slagklocka, ängsklocka

   Se även: kläpp

4. (främst i ett fåtal sammansättningar) oftast konformigt föremål öppet nere och stängt uppe med annan uppgift än att frambringa ljud

   Dykarklocka användes förr för att kunna dyka djupt. Kategori:Wiktionary:Kvalitetskoll

   Sammansättningar: dykarklocka, gasklocka, klockkurva

5. Kategori:Svenska/Digitalteknik#klocka (digitalteknik) klocksignal

   Sammansättningar: klockcykel, klockfrekvens

   Besläktade ord: klockad

Etymologi: Sedan fornsvenska klukkaKategori:Svenska/Härledningar från fornsvenska, klokka, ett medeltida lån av latinska cloccaKategori:Svenska/Härledningar från latin, ”(kyrk)klocka”, även ”kåpa” (jämför engelska clock och cloak, franska cloche, tyska Glocke), troligen av iriskt ursprung, troligen ljudhärmande.

Besläktade ord: klockare

Sammansättningar: klockradio, klockslag, väckarklocka

Verb

klocka

1. ta tiden för en händelse; mäta hur lång tid något tar
2. speciellt mäta tiden det tar att färdas en viss sträcka; mäta hastighet

   Bilen klockades till hundratjugo kilometer i timmen.

3. Kategori:Svenska/Digitalteknik#klockaKategori:Svenska/Elektronik#klocka (digitalteknik) styra med en speciell pulsformad klocksignal, på det att saker och ting endast ska hända då klockan byter tillstånd från låg nivå till hög (eller i vissa tillämpningar tvärtom)

   Det här registret klockas in på positiv klockflank, det vill säga när klockan går från låg till hög.

   Sammansättningar: underklocka, överklocka

   Jämför: synkron

4. drämma till någon i huvudet med ett kläppliknande slagvapen (typ påk, slagträ, stridsklubba, hammare), främst i tinningen eller sidan av huvudet

   Etymologi: Bildlig härledning från kläppens funktion i en ringklocka.

   Han är blind på vänster öga så satsa på att klocka honom i vänster tinning.

   Titta på stenåldersyxan jag hittade i trädgården, föreställ dig att bli klockad av den.

   Jag klockade honom med lillsläggan innan han förstod vad som hände.