Substantiv

sten

1. (generellt, oräknebart) typ av mineraliskt material
2. Kategori:Svenska/Geologi#sten (geologi, oräknebart) slags jordart med kornstorlek mellan 60 och 200 mm
3. lös bit av mineraliskt material (även bearbetad) för stor för att kunna betecknas som ett sandkorn

   Sammansättningar: (...sten) bärnsten, gatsten, gravsten, jordsten, milsten, småsten

   Sammansättningar: (sten+kast) stenkast, stenkasta, stenkastare, stenkastning

   Sammansättningar: (övriga, sten...) stenmur, stenvägg, stenlagd, stensatt, stensättning

4. (liknelse eller förstärkande, enbart i ett fåtal sammansättningar) jämförbar med en lös bit av mineraliskt material

   se sten-

5. Kategori:Svenska/Smycken#sten (smycken) bit av ett mer eller mindre ädelt mineral innefattad i ett smycke
6. Kategori:Svenska/Medicin#sten (medicin, kortform) oönskad liten bit bildad av mineralsalter i djur- eller människokropp som exempelvis njursten eller tandsten

   Sammansättningar: gallsten, njursten, tandsten, urinsten

7. Kategori:Svenska/Spel#sten (spel) spelpjäs i ett flertal olika spel, bland annat go

Etymologi: Av fornsvenska stenKategori:Svenska/Härledningar från fornsvenska. Belagt i språket sedan 400-talet.Kategori:Svenska/Termer belagda sedan 400-talet#sten^[1] Gemensamt germanskt ord; besläktat med isländska steinn, norska stein, tyska Stein, engelska stone, med anknytningar i slaviska språk och möjligen även grekiska.

Besläktade ord: stena, stenig, sten-

Sammansättningar: bautasten, brynsten, gråsten, kantsten, kiselsten, kullersten, pannsten, sandsten, slipsten, småsten, stenblock, stenbumling, stenfundament, stengärdesgård, stenhuggare, stenhög, stenkol, stenparti, stenröse (stenrös), stenskott, stenålder, ädelsten

Fraser: över stock och sten, kasta sten i glashus, lägga sten på börda, Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus., På rullande sten växer ingen mossa., skrivet i sten, tuktad sten, vända på alla stenar

Se även: berg, bergart

Substantiv

sten m

1. sten

   Varianter: stein

   Sammansättningar: edelsten

Substantiv

sten u

1. sten

   ædle metaller og kostbare stene

   ädla metaller och dyrbara stenar

   De bevarede tre stene blev 1874 flyttede til slotsparken

   De bevarade tre stenarna blev 1874 flyttade till slottsparken

   I sydmuren er indsat to sten med indhuggede figurer

   I sydmuren är två stenar med inhuggna figurer insatta

   Användning: Pluralformen sten går alltid att använda, men stene används enbart om minnesstenar och ädelstenar.

Substantiv

sten m

1. sten

   Æn oxe stangar man ælla kono til dødh, tha skal oxa brytas nidhir mz stenom til dødh oc enghin skal magha æta køth hans.

   Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds, ska oxen stenas till döds och ingen får äta dess kött.

2. ädelsten
3. Kategori:Fornsvenska/Anatomi#sten (anatomi) testikel
4. kärna i frukt
5. oönskad stenliknande bildning, till exempel som njursten i njurarna