Pronomen

min (förenade possessiva pronomen)

• uttal: mɪnKategori:Wiktionary:uttal/Använder mallen

1. Kategori:Svenska/Possessiva pronomen#minpossessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular utrum

   Min julskinka smakar gott.

   Mitt headset faller isär, min musmatta kan snart klassas som odlingsfält och musen brukade vara ihålig.

2. ovanstående i självständig form

   Du kan få skärmen, men datorn förblir min.

min (reflexiva possessiva pronomen)

1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular utrum

   Hon klappar min katt.

2. ovanstående i självständig form

Besläktade ord: mitt, mina

Etymologi: Fornnordiska mínn, av urgermanska *mīnaz (varav även engelska mine, tyska mein, etc.), av urindoeuropeiska *meino-, från *mei (lokativ av *me-, "mig") och *-no- (adjektivsuffix).

Substantiv

min

• uttal: miːnKategori:Wiktionary:uttal/Använder mallen

1. känslouttryck i ansiktet

   Etymologi: I svenskan sedan 1631, från franska mine (varav även tyska Miene, engelska mien), av bretonskans min, "mun", "näbb", "nos"

   Sammansättningar: kännarmin, minspel

   Fraser: hålla god min

   Se även: grimas

Förkortning

min

1. förkortning för minut
2. förkortning för minimum

Räkneord

min

1. tusen

Pronomen

min

1. min

Pronomen

min

1. min

Pronomen

min

1. mig

   Vi ĝenas min.

   Du stör mig.

   Besläktade ord: mi

Pronomen

min

1. min

Preposition

min

1. med